Tecken på spelmissbruk

Oftast börjar ett spelmissbruk med en önskan om att vinna snabba, lätta pengar. Adrenalinruset inför varje spelomgång är också härligt, som en kroppens egna ecstasy. Går man igenom något jobbigt, tampas med nedstämdhet, depression eller andra tunga känslor så kan spelandet bli en tillflyktsort där inget annat än just spelet spelar någon roll för en stund. Tillsammans med adrenalinkickarna blir det som en mäktig medicin. Men bara väldigt tillfälligt.

När man känner att det är svårt att kontrollera sitt spelande, att man spelar mer än man planerat, eller börjar uppleva negativa känslor och påföljder förknippade med spelandet som ångest eller oro, sömnlöshet, konflikter och skuldkänslor så är det tydliga varningssignaler om att spelproblematik har uppstått. Ju förr man gör något åt det, desto lättare är det att reparera både sig själv och de negativa konsekvenser som spelandet har resulterat i.

Det är inte bara en dröm om stora vinster som driver spelaren in i ett missbruk. Precis som många andra beroenden, lätta som tunga, kan spelandet fungera som tröst, sällskap, tidsfördriv och underhållning och problemet är att just spelande, till skillnad från t ex socker eller porr, hela tiden kostar pengar.

Vissa klarar av att dölja sitt spelberoende från sina anhöriga under lång tid, tills situationen är katastrofal och ekonomin är körd i botten. Andra hamnar i denna sits snabbt och just lögner, lån som aldrig betalas tillbaka och ren stöld är vanliga saker som gör att spelmissbrukaren ofta snabbt förlorar såväl familj som vänner. Den sociala misären blir snabbt total.

När en nära anhörig spelar

Att vara nära anhörig till en spelmissbrukare är fruktansvärt påfrestande, men ju bättre man förstår missbruket, desto lättare är det att hjälpa.

När en vuxen människa har problem är det väldigt svårt att hitta balansen mellan sin önskan om att hjälpa denne och respekten att låta denna klara sig själv. En missbrukare gör ofta vad den kan för att förneka för både sig själv och andra att den har problem, och det gör det hela ännu mer komplicerat.

Inte sällan är det de anhöriga som upplever att det finns ett problem innan personen som spelar själv gör det. Mer och mer pengar och tid förbrukas på spel så förhållanden, jobb och hobbys får mindre och mindre utrymme. Innan man inser att ett beroende är en sjukdom är det lätt hänt att man som anhörig till en spelmissbrukare tar dennes ointresse personligt och friktion uppstår.

Som anhörig finns det fyra huvudpunkter att analysera om man misstänker att någon som står en nära har drabbats av speldjävulen:

  • Mer och mer tid läggs på spelande.
  • Mer och mer pengar går åt till spelande, ibland oredovisat.
  • Spelarens humör förändras och denne blir mer ångestfylld, aggressiv, bekymrad och orolig.
  • Spelaren ändrar sina sociala mönster och spenderar allt mer tid för sig själv.